Om Hillary Clinton trots allt får ihop de 270 elektorsröster eller mer (vilket krävs för att bli president) så kommer det bero extremt mycket på den valkoalition och basarbete som upparbetats under Barack Obamas tre segerrika valrörelser (primärvalet och presidentvalet 2008 och presidentvalet 2012).
Oavsett hur det slutar står den amerikanska center-vänstern inför stora utmaningar. Det kommer finnas ett före och efter denna valrörelse på flera plan. Donald Trumps hotfulla uttalanden och attack på demokratins principer är en. FBI:s inblandning i slutspurten med James Comeys brev om nya utredningar kring Hillary Clintons e-post kan ha fått fatala konsekvenser i ett val som handlar om två mycket impopulära kandidater som slåss att få andra sidan att inte orka rösta på sin kandidat på valdagen.
Finansmogulen och den tidigare New York-borgmästaren och Trump-rådgivaren Rudy Giuliani berättade i en intervju två dagar innan FBI:s ”brevbomb” att Donald Trump-kampanjen hade stora saker i rockärmen. Efter avslöjandet bekräftade han att det var FBI-brevet som avsågs.
Men som jag ser det har den stora revolutionen i amerikansk politik skett i skymundan av skandalerna. Det verkligt stora som skett i amerikansk politik 2016 är inte högerpopulisten Donald Trump utan den demokratiske socialisten Bernie Sanders.
Det räcker att lyssna på Hillary Clinton. I presidentdebatterna mot Donald Trump, i talen vid sina kampanjmöten inser alla vad som hänt med Hillary Clinton. Bernie Sanders förlorade primärvalet, men formade om det demokratiska partiet. Hillary Clinton för fram en retorik som är oerhört långt till vänster om Stefan Löfven, snarare liknar den Jeremy Corbyn.
Min egen analys av Barack Obamas politiska vision är att han egentligen står mycket närmare Bernie Sanders än han står Hillary Clinton. Arvet efter Barack Obama – med en aktiverad bas bestående av arbetarklass, svarta, latinos, kvinnor och unga väljare – har politiserat och radikaliserat en stor del av den amerikanska befolkningen.
Efter 35 års högerrörelse innebar Barack Obamas projekt ett brott. Att USA:s förste svarte president inte lyckades med fler saker än han gjorde handlade mer om politiska realiteter som styrkeförhållandena i representanthus och senat, än vilja. Lyssnar man på Barack Obama inser man att bakom den korrekta ytan finns en radikal, förmodligen rent socialdemokratisk politiker, som bara anpassat sig till att göra det som är möjligt att göra. Jämfört med svenska socialdemokrater är han långt radikalare, ja, rent av passionerad kring frågor om social rättvisa på ett sätt som jag saknar varje dag i svensk politik.
Det han lyckades med var att ta USA ur krisen utan att låta de fattiga bära alla kostnader, att rädda bilindustrin, att införa en sjukvårdsreform – otillräcklig – men som kan förbättras. Det var i Barack Obama-land det gick att öppna upp för rörelsen för höjd minimilön – som förts fram av facken och vänsteraktivister och sedan tog sig in i Bernie Sanders program och nu är högt upp på Hillary Clintons agenda för att bara ta ett exempel.
För den som är begiven på Youtubeklipp finns ett fantastiskt klipp där senator Barack Obama kampanjar för Bernie Sanders senatorskampanj i Vermont 2006. Lyssnar man på klippet står det klart vilken typ av politiker Barack Obama är och vad han står för. Han är så långt till vänster han kan vara utan att falla utanför ramen. Den logiska följden på hans politik är Bernie Sanders socialdemokrati, snarare än Hillary Clintons mittenpolitik.
Vad kommer hända? Den rörelse av politiskt hopp och entusiasm hos miljontals unga människor för demokratisk socialism kan om den förenas med de minoritetsgrupper som väcktes till liv under Barack Obamas presidenttid förändra USA för alltid. I korthet – om Occupy Wall Streets ”We are the 99 percent” förenas med ”Black lives matter” kommer det omforma det demokratiska partiet i grunden. Som Per Wirtén skrev häromdagen i Expressen: ”Hälften av alla amerikaner under 30 år uppger sig nu ha en positiv inställning till socialism … Unga amerikaner är mer socialistiskt inriktade än svenska.”
På lite sikt finns det avsevärda skäl att vara optimistisk. Men USA:s vänster har en stor uppgift framför sig. Och som The Nation sammanfattade i en rubrik, är det bara socialism som kan besegra trumpismen, som kommer finnas kvar även om Donald Trump själv förhoppningsvis erkänner sig besegrad på onsdag.
Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Länk till debattartikel: http://www.etc.se/debatt/bara-socialism-kan-besegra-trumpismen
Katalys på sociala medier
