Fyra framgångsrika privata företagare i välfärdssektorn, Charlotte Barouma, Barbara Bergström, Catharina Tavakolinia och Christina Wahlström, känner sig missförstådda och ifrågasatta. De tycker att debatten om vinster i välfärden handlar om helt fel saker.
”Hade vi drivit bolag som bygger vägar, tillverkar provrör eller trycker läroböcker så skulle nog ingen ifrågasätta oss – även om detta också betalas med skattepengar.
Det är just på denna punkt som skillnaden ligger. Dessa fyra företag tillverkar inga provrör utan de bedriver verksamheter som påverkar människors grundläggande levnadsvillkor i vård och skola. Verksamheter som tillhör vårt demokratiska samhälles innersta kärna och som enligt lag ska vara likvärdiga för alla medborgare. Det skiljer dessa verksamheter på ett helt avgörande sätt från att bygga vägar med mera.
Om vi tar Internationella Engelska skolan som exempel så har den specialiserat sig på elever med mycket välutbildade föräldrar. Hela deras marknadsföring och inriktning tilltalar de välutbildade. I en typisk skola i koncernen har 70-80 procent av föräldrarna en eftergymnasial utbildning. Det ska jämföras med en typisk kommunal skola som ligger på 40-50 procent. För varje ny skola som Internationella Engelska skolan startar ökar skolsegregationen på den orten.
Har en skola många elever med välutbildade föräldrar får den automatiskt goda resultat. Dessutom fungerar dessa elever bra även med låg lärartäthet. De flesta av koncernens skolor ligger på 16 elever per lärare och uppåt. Det ska jämföras med det kommunala genomsnittet på 12,1 och genomsnittet för fristående skolor på 13,1. Det betyder att en lärare i Internationella Engelska skolan har cirka 20-25 procent fler elever än en lärare i en kommunal skola. Det är på denna låga lärartäthet som Internationella Engelska skolan tjänar sina stora pengar.
Och Internationella Engelska skolan är ett extremt lönsamt företag. De offentliga bidragen i form av skolpeng flyter in före det att löner och lokalhyror ska betalas och tack vare dessa offentliga medel kunde Barbara Bergström bygga upp sin skolkoncern. Med 120.000 kronor som egen insats på har Barbara Bergström fått en avkastning på över 5.000 procent enligt Per Lindvall i Svenska Dagbladet. När större delen av företaget såldes till amerikanska riskkapitalister under 2012 tjänade Barbara Bergström 691 miljoner kronor bara under det året.
De fyra privata välfärdsföretagarna vill också gärna jämföra sig med de idéburna välfärdsverksamheterna.
”Företag av det slag vi byggt ställs i motsats till ”idéburna” verksamheter. Men vi har i högsta grad brunnit för starka idéer när vi startade våra företag.”
Det är ingen som har ifrågasatt att dessa företagare brinner för sina idéer. Det är bara det att det är helt andra idéer än de som de idéburna har. För företagen gäller att de ska ha affärsidéer, det ska gå att tjäna pengar på verksamheten, det gäller inte för de idéburna. För Internationella Engelska skolan är affärsidén segregation.
De tjänar pengar på en positivt segregerad skola med låg lärartäthet. Det är mycket lönsamt för den koncernen men för samhället är det förödande. När eleverna sorteras till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsnivå dras samhället isär. Olika elevgrupper får aldrig en chans att lära känna varandra. Det blir en ökad segregation som leder till låga resultat och en ökad utslagning i de kommunala skolorna. Systemet leder till en splittring av hela samhället när skolans viktiga roll som en samhällsbyggande institution fullständigt raseras.
Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Sten Svensson, utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Länk till debattartikel: http://www.dn.se/debatt/repliker/de-brinner-for-helt-andra-ideer/
Katalys på sociala medier
