I Nyköping, en ganska genomsnittlig svensk kommun, fanns för några år sedan fyra kommunala högstadieskolor med väldigt olika elevsammansättning. I en skola dominerade elever till välutbildade svenska föräldrar, i en annan fanns nästan bara elever med invandrarbakgrund och i en tredje samlades elever från den kringliggande landsbygden. Samtidigt fanns möjligheten att välja bort den kommunala skolan för ett privat alternativ, vilket som alltid utnyttjas främst av föräldrar med god utbildning.
Så här ser det ut i många kommuner på grund av fritt skolval och friskolereform.
I Nyköping bestämde man sig över den politiska blockgränsen för att göra något åt denna segregerande ordning som så uppenbart står i strid med skollagens och läroplanens ambitioner om en likvärdig skola för alla, en skola som enligt läroplanen ska fungera som en social och kulturell mötesplats.
Ytterligare ett skäl var att uppdelningen på fyra skolor visade sig ineffektiv och dyr. Istället för den segregerande ordningen med fyra högstadieskolor med helt olika elevsammansättning beslutade man sig för en sammanslagning till ett enda kommunalt högstadium, vilket skulle inrymmas i två skolbyggnader, en gammal skolbyggnad och en nyuppförd.
Men allra viktigast på detta högstadium, som finns i två åtskilda skolbyggnader, skulle alla klasser vara blandade utifrån utbildningsbakgrund, härkomst och kön. Elever kunde inte räkna med att gå tillsammans med tidigare klasskamrater eller kompisar.
År 2014, när den nya skolbyggnaden stod klar, började den nya ordningen gälla. Nu finns ett högstadium med nästan 1 400 elever, 110 lärare och 80 övriga anställda, 28 procent av eleverna har annat modersmål än svenska och 120 elever är nyanlända.
Någon kanske tycker att detta låter som en skrämmande stor skola, men skolan finns alltså i två byggnader och lärarna och eleverna är uppdelade på 12 lärarlag, där man väl känner varandra. Denna sammanslagning har förstås inte varit utan problem, men i stort sett gått förvånansvärt smidigt.
De första mätningarna efter ett år visar också att betygsmedelvärdena kunnat höjas. Och framför allt elever som aldrig tidigare möttes och som levde i skilda världar möts nu och nya vänskaper och gemenskaper uppstår. På detta tjänar vårt samhälle.
Med fritt skolval och skolmarknad har den grundskola som var tänkt att vara lika bra för alla raserats. Politikerna i Nyköping har dock visat att det går att göra något. Det borde vara en självklarhet att inte passivt acceptera en växande segregation på skolområdet. Nyköpingsmodellen med blandade klasser borde kunna genomföras i de flesta kommuner. Den är i realiteten ett konkret exempel på den skola som liberaler och socialister arbetat för sedan slutet på 1800-talet och som uttrycks i både skollag och läroplaner.
En svårighet och ett avgörande hinder som inte löses med Nyköpingsmodellen är förstås den skolmarknad som i grunden lever på segregationen. Det är nu dags att politiker på både riksnivå och kommunal nivå lever upp till vad lagen och läroplanen säger.
Låt Nyköpingsmodellen, som nu tilldelas Jämlikhetspriset 2016, bli ett första steg på vägen mot ett återupprättande av en skola för alla!
Per Sundgren, ordförande
Helen Pettersson, ABF
Nina Björk, författare
Ingela Edlund, SEKO
Gustaf Arrhenius, Institutet för framtidsstudier
Johan Lindholm, Byggnads
Länk till debattartikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article23463499.ab
Katalys på sociala medier
