På vår fråga om vilken samhällsnytta skolaktiebolagen gör har Ulla Hamilton, vd på Friskolornas riksförbund, svarat med en mycket mager lista. Det skriver Sten Svensson och Daniel Suhonen i en slutreplik.
Ulla Hamilton hävdar att det har blivit ett ökat fokus på kvalitet och resultat tack vare aktiebolagen. Det är möjligt att det talas mycket om kvalitet och resultat men det har uppenbart inte haft någon effekt. Inte kan väl Ulla Hamilton ha missat att kvaliteten har sjunkit i den svenska skolan sedan aktiebolagen kom in i på 1990-talet?
Hamilton skriver också att konkurrens från friskolor höjer resultaten också i kommunala skolor. För det första så har resultaten sjunkit över hela linjen, i alla skolor fristående som kommunala. Enligt Hamilton skulle konkurrensen då ha medfört att de konkurrensutsatta skolorna inte sjunkit lika mycket som de andra. Men den rapport Hamilton hänvisar till är en där effekterna dels är små, dels finns det en rad andra faktorer som kan ge de resultaten. Felkällorna är många.
Den effekt som konkurrensen får är att skillnaderna mellan skolor ökar eftersom de blir mer segregerade. Eleverna sorteras till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsnivå och intresse för skolan. Det blir ett positivt segregerat elevurval i de fristående skolorna och ett negativt i de kommunala skolorna. Och denna elevsortering sänker resultaten i hela skolsystemet. I första hand drabbas de svagpresterande eleverna men även de högpresterande sjunker. I Pisa har de svagaste elevgrupperna fallit betydligt mer än de högpresterande.
Hamilton tycker också att det är en fördel att de bästa skolorna kan expandera och göra plats för fler elever. Vi ser det som en stor nackdel, för varje ny aktiebolagsskola som etableras ökar skolsegregationen.
Hamiltons exempel med byskolor är heller inget särskilt bra stöd för just driftsformen aktiebolag. Byskolorna utgör en mycket liten andel av dagens fristående skolor och de drivs dessutom ofta som ideella föreningar. De stora skolkoncernerna, de som dominerar den svenska friskolemarknaden, de har inga byskolor.
Även om aktiebolagen avvecklas från skolsystemet kommer det fria skolvalet att vara kvar. Det kommer att gå utmärkt att byta skola och lärare kan byta arbetsgivare även i framtiden.
Men Hamilton har rätt i en sak, att vi är fixerade vid driftsformen. Med aktiebolag får vi en lång rad negativa effekter, till exempel segregation, sjunkande skolresultat, betygsinflation, konkurser, fler skolbyten och oseriösa skolhuvudmän.
Att formen av huvudman har stor betydelse, det är vi inte ensamma om att hävda. Även den förra moderata riksdagsmannen och nationalekonomen Ann-Marie Pålsson har samma uppfattning och skriver följande i Sydsvenska Dagbladet 18/9 2016:
”Logiken för aktiebolaget är marknadens: bara lönsamma kunder är intressanta, resten sorteras bort. Så måste bolagen agera, eftersom aktiebolagslagen kräver att de ska ha som enda syfte att bereda ägarna vinst. Och det är just kravet på vinstmaximering som är oförenligt med produktion av välfärdstjänster.
Utmärkande för välfärdstjänsterna är nämligen att de ska vara tillgängliga för alla på samma grunder. Ingen får exkluderas!
Men för marknaden gäller alltså exkluderandets princip. När den praktiseras på välfärdens område får vi det som vänstern varnar för: segregering. Friska medelålders, smarta elever och pigga gamlingar hamnar hos de privata bolagen medan det allmänna får ta hand om resten.”
Sten Svensson
utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen
chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Länk till debattartikeln: https://www.svd.se/aktiebolagen-forvarrar-problemen-for-skolan/om/vinster-i-valfarden-7GmE
