Det kanske inte rasar men puttrar ett slags liberal självbespegling på Expressens kultursida. Joel Halldorf roterar kring en tomhet ”mitt i moderniteten” (9/2). Optimisten Johan Norberg, skriver att liberalismen åker på ”storstryk” men kan inte heller han förklara varför (25/2). Kanske beror ihåligheten i den liberala självkritiken på att man bortser från kärnan: liberalismens ansvar för dagens läge.
Jag har en fråga till dig som är liberal. Om vi som demokratier står i ett mycket allvarligt läge i Sverige och världen där vi måste välja mellan marknadens totala frihet eller att låta jämlikhet och trygghet växa för att skydda demokratin och säkra fred och frihet, vilket ska vi då välja?
Jag har tillhört vänstern i 25 år. Detta kvartssekel har verkligen inte inneburit någon storhetstid för oss. Förlusterna och felsluten har varit många. Men tillhör man vänstern är man i vart fall inte förvånad över den högernationalistiska våg som slår in över oss.
Vänstern såg tecknen
Vänsteranalysen har varit glasklar sedan nyliberalismen grep tag i världen på 1980- och 1990-talet. Vår förklaring var att om inriktningen med ökade klyftor, massarbetslöshet och en politiskt skapad hopplöshet fortsätter skulle demokratin utsättas för kriser. Vi har sett tecknen i tiden i form av en växande nationalism, sjunkande valdeltagande och en mycket svag europeisk socialdemokrati. I slutändan av denna nya politik kunde fascistiska krafter återuppstå, sa vi. Demokrati är inte bara beslutsfattande, en teknisk lösning på maktens problem, utan behöver ett socialt medborgarskap för att fungera.
Man brukar säga att segraren skriver historien. Om liberalismen skriver nu skriver den, hur förklarar ni Trump?
Under efterkrigstiden fanns en konsensus i hela västvärlden. Ambitiösa välfärdsstater växte fram i nästan alla utvecklade länder. Detta oavsett om de styrdes av kristdemokrater, socialliberaler eller socialdemokrater.
Finanskapitalism utan förtöjningar
Tanken, som kunde vara både konservativ och progressiv, var att samhället måste erbjuda i varje fall hyggliga liv för alla – annars skulle samhället bli instabilt. För att skapa jämlikhet var det politiska systemet tvunget att bädda in ekonomin i politiken. Den reglerade välfärdskapitalismen var priset vi var tvungna att betala för att säkra en hållbar demokrati och marknadsekonomi.
De sista 40 årens marknadsliberalism har handlat om att till varje pris frigöra ekonomin igen.
Med en finanskapitalism som släppt förtöjningarna till samhället som motor har nyliberalt influerade politiker kört ett program där massarbetslöshet accepterats, facken försvagas och välfärdsprogram skurits ner.
Finanskrisen 2008 var ett resultat av en frikopplad finansmarknad, men notan betalades av vanliga människor.
Liberalernas vågskål
Lägg till krigen i Afghanistan, Irak, Libyen, kriget mot terrorismen och dess betydelse för flyktingströmmarna, den islamistiska terrorismen som i dag gödslar den ”vita nationalismen”, så är liberalernas vågskål mycket full.
På Förintelsens minnesdag bjöd moderatledaren Anna Kinberg Batra in Sverigedemokraterna till samtal. Även inom delar av borgerligheten har detta väckt rättmätig ilska. Men det räcker inte med avsky.
Samsyn med Wolodarski
Jag känner brinnande socialliberaler som sover dåligt om natten sedan Trump blev president. De senaste åren känner jag ofta stor samsyn när jag läser Peter Wolodarskis söndagsledare i DN. Jag känner nyliberaler som är mycket goda demokrater och högersossar som ångrar sina avregleringar. Men stundens allvar kräver att sanna demokrater väljer sida och tar konsekvenserna av sina val.
Vårt land behöver en verklig demokratidiskussion och en strid om vad Sverige är och ska vara. En öppen demokrati och ett jämlikt samhälle som ger alla samma chans och möjlighet kräver förmodligen att den historiska djupdemokratiska axeln mellan politisk liberalism och demokratisk socialism återskapas.
Eller så får vi en borgerlighet som väljer den ekonomiska marknadsfriheten framför den politiska demokratin och gör upp med nationalhögern.
Daniel Suhonen är medarbetare på Expressens kultursida och chef för den fackliga tankesmedjan Katalys.
Länk till debattartikeln: http://www.expressen.se/kultur/dags-for-liberalerna-att-erkanna-sin-skuld/
