Vi stod vid sittgruppen vid Eko-redaktionen på Sveriges radio den 12 september i fjol, EU-minister Ann Linde och jag. Hon skulle snacka om Ungern, själv skulle jag och PM Nilssontala om läget efter valet. Ann Linde, en av mina favoriter, påläst och med glimten i ögat, hade fått Göran Therborns bok av mig och stämningen var lättsam. Då berättade Ann Linde något för mig som jag inte kunnat släppa.
Dialogen utföll någonting i stil med:
”Daniel, ni på Katalys snackar om att vi ska låna till investeringar, men det går inte”, sa ministern.
”Klart det går”, sa jag.
”Alltså Magdalena hade en dragning där hon visade att det inte blir mer pengar om man lånar. Det var flera som inte riktigt höll med, som sa ifrån faktiskt (sic!), men Magda visade bara fler och fler slides och till slut förstod jag att det inte går.”
Var det dolda kameran? Jag tittade på PM Nilsson, han lyssnade uppmärksamt.
”Det går inte”-linjen
På väg till studion frågade PM Nilsson mig, om hon verkligen menat allvar.
Jag försökte sedan ta reda på om det här mötet ägt rum. Från tre oberoende källor beskrivs ett möte innan S-kongressen 2017 där Powerpoint-blåsningen äger rum, andra menade att Magdalena Andersson haft den där linjen vid åtskilliga tillfällen som svar på alla krav internt på snabbtåg, bostadsbyggande och andra nödvändiga investeringar: det går inte.
Så här ett halvår senare kan vi konstatera att finansministerns spariver fick ett konkret resultat: det sjätte jobbskatteavdraget i höstbudgeten. Hade Socialdemokraterna i stället för att spara i fyra år, använt pengarna till fler anställda i välfärden, fler och bättre utbildningsplatser, fler bostäder eller infrastruktursatsningar så hade Moderaternas och Kristdemokraternas skattesänkarparty kunnat stoppas. Dels genom ett öka stödet i valet, dels genom att förbruka de pengar som nu öses över de rika. Tack så mycket!
Långivarna vill inte ens ha pengarna
Förra mandatperioden sparade S-regeringen 166 miljarder som betalades av på statsskulden. Under de kommande åren har Magdalena Andersson ”ännu större ambitioner”, eller vad det ska kallas.
PM Nilsson på Dagens industri, kritiserade i veckan regeringens plan att amortera ”393 miljarder den kommande fyraårsperioden”, fast långivarna inte ens vill ha pengarna.
Vi står i inledningen av en lågkonjunktur, som kan bli en finanskrasch på grund av bostadsbubblan. I detta läge måste staten sätta människor i arbete, investera i tåg som går i tid och bostäder där människor kan bo.
John Maynard Keynes sammanfattade kritiken mot att låta staten tar lån för att säkra människors välfärd och jobb: ”I det långa loppet är vi alla döda.”
Livet är här och nu. Demokratin säkras inte genom högtidstal utan när människor känner att det demokratiska samhället har något att erbjuda dem. Det är socialdemokratins idé.
Ofta sägs att Socialdemokraterna behöver en ny berättelse. Jag tror det räcker med att Magdalena Andersson byter några bilder i sitt bildspel.
Daniel Suhonen
