”När mångfalden i valrörelsen blev enfald”. Krönika 17 september, Dagens Samhälle.


17 september, 2018

Vi överlevde valrörelsen den här gången också. Men efter att ha sett och hört det mesta inser jag att det är något genomgripande fel i hur de olika mediehusen lägger upp alla dessa valdebatter, dueller och utfrågningar.

Kanske är det just det, att det är mediehusen som lägger upp alltihop. Alla ska ha sin egen debatt. Partierna var är de? Jo, i stället för att driva valrörelsen förpassas de till hejarklackar till partiledarnas prestationer.

Självklart har de flesta redaktioner gjort rätt gedigna insatser i planeringen och hanteringen av sina valevent, men jag vill efter denna valrörelse rikta följande anklagelser mot hur valrörelsen sköts och hur den borde ändras i framtiden.

1. För stort fokus på partiledarna. I alla dessa debatter, dueller och utfrågningar har det i stort sett enbart varit partiledarna för riksdagspartierna som fått plats. I några dueller i enskilda program har andra talespersoner fått framträda. Partier är kollektiva rörelser, ledningarna består av flera personer och vi har inte val av statsminister i Sverige utan partival till riksdagen och de lokala parlamenten. Här finns enormt mycket att göra för att bredda valrörelsen och ge fler röster en plats. Jag tror väljarna skulle uppskatta det. Liksom de idag hårt pressade partiledarna. Här bör också så länge vi har gemensam valdag även de lokala valen ges större utrymme.

2. Valkompassifieringen av medierna. I detta mediadrivna fokus på besked, tydliga besked och ännu jättetydligare besked riskerar människor att missa helheten. Politiken blir ju oftast tydligast i ideologiska vägval, exempelvis mellan marknadshyror eller bostadssubventioner, men i de debatter jag såg saknades denna typ av klargörande ideologiska systemfrågor.

3. När SVT, TV4, SR, P1, P3, P4, Aftonbladet, Expressen, DN och säkert ännu fler mediehus skulle ha egna debatter, utfrågningar med fullt ställ blev inte resultatet massa olika spännande format utan jättemånga jättelika debatter. Mångfalden blev enfald. Vissa var sämre och andra bättre naturligtvis. Men det var inte framförallt starka journalistiska vägval som verkade styra arrangemangen utan affärsupplägget att ordna något eget så man kunde dra lite trafik på valet. Min poäng är att denna mångfald inte ger särskilt mycket för oss medborgare.

4. Effekten av den mångfaldigade enfalden blev fragmentisering. Folk såg olika debatter och det försvårade samtalet människor emellan. Framförallt måste rimligtvis den enormt stora mängden media-arrangement i valet ha begränsat partiledarnas möjlighet att träffa väljare på vanliga valmöten eller i levande samtal.

5. Lösningen är att partierna sätter sig ner och tar tillbaka kommandot över debattcirkusen i god tid före nästa val. Låt en kommitté göra ett upplägg med en startdebatt med alla partier, en statsministerduell, lokala partidebatter en kväll, en rejäl utfrågning av varje partiledare separat och en rejäl slutdebatt. Arrangera detta i Globen, Scandinavium och Malmö Stadium och exempelvis Kronahallen i Luleå för att ta några exempel. Sprid arrangemangen över landet. Ta inträde. Låt de olika mediehusen ta hand om olika sändningar (då blir det mångfald) och låt partierna bli överens om hur utfrågningarna ska göras. Alla mediehus kan sända dessa event, det lär de göra för intresset kommer vara stort. När slutdebatten, den enda, hålls kan människor samlas på barer och Folkets hus för att kolla och efteråt kan vi samtala med varandra eftersom vi sett samma debatt.

 

Daniel Suhonen

Chef för fackliga tankesmedjan Katalys

 

Länk till originalartikel: https://www.dagenssamhalle.se/kronika/nar-mangfalden-i-valrorelsen-blev-enfald-23908


Katalys på Sociala medier