Egentligen har hela upplägget kring hur S-ledningen hanterat vinst i välfärden varit svårförståeligt. Först 2012-2013 ett närmast maniskt motstånd mot reglering – trots återkommande mätningar om kompakt stöd för att begränsa och stoppa vinsterna – även bland borgerliga väljare. Sedan kongressbeslutet 2013 om att vara emot vinsten som drivkraft. Beslutet var verkligen en kompromiss, försiktig, tassande – men tanken för mig var när den gick igenom att det skulle möjliggöra den typ av beslut som sedan Vänsterpartiet baxat fram i förhandlingar med regeringen.
Resultatet blev Reepalu-utredningen och ett mycket skarpt förslag om begränsning av vinsterna. Regeringen väntas lägga propositionen i mars och låta kapitalets femklöver skjuta ner den. Den egentliga striden kommer i valrörelsen och under lång tid därefter.
Vinsterna bör för att travestera Söderberg förbjudas, i brist därpå begränsas, i sämsta fall kontrolleras med kvalitetskriterier, men man vill på inget sätt fortsätta leva som det är nu med en helt oreglerad vinstindustri i välfärden. Kampen för att reglera dessa vinster kommer sträcka sig över decennier och ta lika lång tid som kampen för att släppa lös denna riskfria kapitalism tagit. Det avgörande är att skapa en socialistisk majoritet i riksdagen.
S-ledningens brist på opinionsbildning har varit förödande. Ingenting har gjorts för att rida på eller forma en opinion om det helt orimliga i att som enda land i världen ha kapitalistiska bolag i barnens skola, med förödande resultat i form av fallande kunskapsresultat och etnisk och klassmässig segregation.
Statsrådet Ardalan Shekarabi har varit ute och sluggat ibland, stundom skickligt, men att frågan ens finns på bordet har hela tiden varit beroende på politiskt tyck från LO och vissa förbund, vänstersossar, som är fler än många tror, och Vänsterpartiet. Eftersom Shekarabi ändå ibland varit ute och vevat har jag viftat undan de saker jag hört inifrån regeringskretsen, och som varit förbryllande.
Rykten från flera håll har gjort gällande att det i princip varit finansminister Magdalena Andersson som fått dra civilminister Shekarabi till förhandlingsbordet med vänstern varje gång. Huruvida hennes agerande berott på ideologisk renlärighet eller det enkla faktum att budgeten skulle falla utan Vänsterpartiet är oklart. Men det har varit kamp om varje millimeter. Scenerierna illustrerades 19 januari i år när Shekarabi och Sjöstedt stod på samma presskonferens. Medan Sjöstedt talade sig varm för lagförslaget, lät det mer som att biskop Brask skrivit Shekarabis inlägg – ett blygt försvarstal gentemot näringslivet.
Ardalan Shekarabis äcklade minspel inför att ens närma sig en vinstreglering hade jag kunnat leva med. Men för ett tag sedan kom det till min kännedom att regeringen, genom Näringsdepartementets utlöpare – Business Sweden – låtit vinstkapitalismens och högerlobbyismens okrönte kung Peje Emilsson följa med på inte en utan flera säljresor med den svenska regeringen. Under logon TEAM SWEDEN har Peje Emilsson, vars PR-bolag Kreab löste alliansens majoritetsproblem genom att snärja upp SD-ledningen för vinstindustrins agenda. Han driver Kunskapsskolan med stora vinster och därtill äldreomsorgsbolaget Silver life. Peje Emilsson ska enligt uppgift ha varit med Anna Ekström och Ann Linde i Indien och med Lindes statssekreterare Oscar Stenström i Rihadh i Saudiarabien. Näringsminister Damberg har också varit med på en resa i Indien ihop med Peje. Det är ett väldans resande med tanke på att Business Sweden startades 2013. Att Peje Emilsson vill följa med är inte konstigt. Hans skolkoncerner expanderar nu friskt och säljer in ”svenska” vinstdrivande skolor i en rad länder. Peje Emilsson är en mycket skicklig företagare och vass politisk strateg som jag själv talar med ibland – men hans verksamhet har sedan 1960-talet hela tiden inriktat sig på att bekämpa socialdemokratin, försvaga facket och att pressa tillbaka den offentliga sektorn, eller att ta över den inifrån.
Det märkliga är då att en socialdemokratisk regering, som utåt sett säger sig vilja reglera vinsterna med ett skarpt lagförslag, drar med sig Peje Emilsson som sin officiella representant och hjälper honom sälja en skolmodell som de inför en svensk publik säger sig vilja stoppa. Det håller inte. Det är ett hyckleri av sällan skådat slag. Dubbelspelet kräver en förklaring av näringsminister Damberg och medföljande statsråd. Är ni emot vinstdrivande friskolor eller ska vi sälja dem på export?
Daniel Suhonen, chef tankesmedjan Katalys och författare
