”Vänd Akademiens kris till något gott – eller lägg ned”. Krönika 4 maj, Dagens Samhälle.


4 maj, 2018

Om Svenska Akademien menar allvar med att det behövs en scen för höglitteratur skulle man kunna anslå ordentliga medel för att låta ett ungt gäng kulturutövare skapa en sådan plats på sina egna villkor. Det skulle kunna återuppbygga förtroendet för den sorgliga spillra som är kvar av Akademien. 

En gång jag var jag på Forum i Stockholm, kulturlokalen driven av ”Kulturprofilen” och hans ”närstående akademiledamot” som i media kallats ”Klubben”.

Där var andaktsfull stämning. Kandelabrar med tända ljus i ett ruffigt skyddsrum. Vi satt tätt ihop på pallar och rödvinet serverades i plastglas. Min kompis ”C” som tog med mig, ville inviga mig i en speciell miljö. En stråkkvartett framförde klassisk musik, och om jag minns rätt lästes texter av Kafka av en Dramatensskådis. Det var verkligen något särskilt.

Då kände jag inte till de rykten som florerat om Kulturprofilen. Mannen var tydligen känd för att tafsa och utsätta kvinnor för oönskade sexuella närmanden, och som han senare anklagats för, rena övergrepp. Verksamheten, som har haft högsta kulturella beskydd, sköttes trots ett ansenligt samhällsstöd svart och oredovisat.

Matilda Gustavsson reportage med arton kvinnors berättelser publicerade i Dagens Nyheter är gastkramande läsning om sexuella övergrepp som måste fram i ljuset och utredas, framfört på en prosa som är bland det bästa jag läst på senare år. Även om det har funnits inslag av drevjournalistik mot Akademien den sista tiden är Matilda Gustavssons reportage ett skolboksexempel på grävande journalistik när den är som bäst.

När detta skrivs (torsdag eftermiddag 3 maj) börjar de fåtaliga kvarvarande ledamöterna i Svenska Akademien samla sig för ett beslut om årets Nobelpris i litteratur. Jag tycker förövrigt att Don DeLillo förtjänar priset för fulländningen av Den stora amerikanska romanen. Den förkrympta kretsen vill nog dela ut. Frågan är väl vem som vill ta emot priset av denna sorgliga spillra?

Oavsett hur det blir med Nobelpriset återstår att bygga upp förtroende för Svenska Akademien. Låt mig komma med ett förslag.

Behovet av en mötesplats för denna typ av alternativkultur som höglitteratur, konstmusik av olika slag och blandningar av olika konstarter utgör, är mycket stort. I specialiserade tider där den akademisk forskningen och den högklassiga konsten, filmen och litteraturen drar sig inåt i sina specialfack behövs denna typ av mötesplatser som Forum utgjorde.

Unga kulturarbetare har i dagens frilansvärld med sjunkande arvoden allt tuffare att slå sig fram. Om Svenska Akademien menar allvar med att platser såsom Forum behövs skulle man kunna anslå ordentliga medel för att låta ett ungt gäng kulturutövare skapa en sådan plats på sina egna villkor. Självklart bör anslaget räknas upp med belopp som motsvarar vad det kostar att betala vita löner, moms och sociala avgifter. Även övriga bidragsgivare som Stockholms läns landsting, Statens Kulturråd och Kulturnämnden i Stockholm borde kunna göra motsvarande insats.

Låt sedan ett gäng dynamiska kulturutövare som författaren Eli Burrau, kompositören Jacob Mühlrad, filmaren Zara Kjeller, journalisten Matilda Gustavsson, manusförfattaren Pär Rådström, poeten Jenny Wrangborg, författaren Johannes Anyuru, författaren Isabelle Ståhl och jazzmusikern Jonas Kullhammar driva denna verksamhet, låt oss kalla den Nya Klubben där uppdraget är just möten över kulturgränserna och mellan konstformerna. Nya Klubben skulle ge en ung progressiv generation en chans att bygga något nytt och viktigt.

Akademiens kris skulle kunna vändas till något gott. Annars kan man nog lika gärna lägga ned det hela.

 

Daniel Suhonen, chef tankesmedjan Katalys


Katalys på Sociala medier