Det borde vara en självklarhet att väljare inte ska kunna anklaga förtroendevalda politiker för att sko sig eller gynna sina anhöriga. Sverige behöver politiker och tjänstemän som förstår att upprätthålla en hederskodex kring sina uppdrag, skriver Daniel Suhonen apropå flera av turerna kring nya Karolinska sjukhuset.
I slutet av 1990-talet satt jag i stadsdelsnämnden i Hägersten. Varje år tog nämnden beslut om stöd till föreningslivet och varje år reste sig en av de folkpartistiska ledamöterna och jag själv och lämnade rummet när beslutet togs. Vi anmälde dessutom delikatessjäv. Eftersom undertecknad var ordförande i den lokala SSU-klubben och min folkpartistiske kollega var aktiv i en frikyrka med stor social verksamhet ansåg vi det lämpligt att inte delta i ett beslut som indirekt eller direkt berörde oss. Jag hade knappt gått ut gymnasiet, men det inympades klart i oss att det var väldigt viktigt att upprätthålla en hederskodex runt våra uppdrag. Att människor inte skulle kunna anklaga oss förtroendevalda politiker för att sko oss eller gynna de våra.
Idag talas ofta om behovet av tillit, ändå får man allt mer känslan av att vi står mitt inne i en vindtunnel av korruption. Men det politiska systemet verkar knappt bryr sig om att dessa korruptionsaffärer eroderar förtroendet för samhällets institutioner.
Nya Karolinska sjukhuset (NKS) framstår allt mer som en elakartad moderat varböld i hjärtat av Stockholms läns landsting. Hela bygget är en katastrof – svindyrt utan rimlighet, vård som inte kan ges, platsbrist som är inbyggd, ett vårdkoncept värdigt ”Pang i bygget” i sin dysfunktion, toaletter som inte kan användas, IT-system som krisar hela tiden och patienter som dör, skadas och vars hälsa hotas. Finansminister Magdalena Andersson (S) har helt rätt i att det behövs en kriskommission, som regeringen bör tillsätta omgående. Ändå är det slående att det förutom själva sjukhusbygget gömmer sig flera skandaler i NKS-härvan.
Det är det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius make Jan Svenonius som är Karolinskas upphandlingschef och godkänt många av dessa vansinniga miljonfakturor från Boston Consulting Group (BCG) med högst oklart värde. Fakturorna kritiseras nu även av internrevisionen med krav på återbetalning. Genom så kallad taktisk prissättning kunde faktureringen ökas med drygt 14,7 miljoner visade nyhetssajten Revisionsvärlden nyligen. När också Karolinskas produktionsdirektör Andreas Ringman Uggla, hämtades direkt från en anställning på BCG till Karolinska får man lätt bilden av en siamesisk tvilling bestående av Stockholmsmoderaterna och BCG.
När M-ledningen också vill sälja av det så kallade Gamla Karolinska sjukhuset, trots att vårdplatserna behövs väcktes också kritik och misstankar för affären på 2,3 miljarder. Även här finns fingrar i sylten. Köpare av Karolinska är Niam AB. Mikael Lövgren sitter i styrelserna för både Niam och dess ägare Stronghold men har även varit ledamot i Karolinska universitetssjukhusets styrelse sedan 2008. I slutet av 2017 tvingades han lämna sjukhusstyrelsen för att han under lång tid varit Norden-chef för Boston Consulting Group (BCG). BCG hade han lämnat 2005. Sedan 2011 har försäljningen av gamla Karolinska diskuterats inom landstinget uppger SvD. Under den tiden har alltså Mikael Lövgren suttit i KS-styrelsen! När affären skall gå i lås sjappar han och M-ledningen lägger ut dimridåer om orsaken.
Det osar kring flera av affärerna som omger NKS och det luktar inte gott. Min förhoppning är att jäv och mygel som redan framkommit utreds i grunden. Om det inte är olagligt är det på tiden att ändra lagarna. För stockholmarna är det dags att vädra ut den dåliga lukten genom att byta ut landstingsledningen i Stockholm i september. Vi behöver åter politiker som vet när det är dags att lämna rummet.
Daniel Suhonen, författare och chef för det fackliga idéinstitutet Katalys
