Trots de senaste månadernas flyktingsituation får vi inte glömma att vi över tid som nation blir allt rikare. Den politiska frågan är hur medborgarna vill använda och fördela detta ökande välstånd. Generella arbetstidsförkortningar var under 1900-talet ett effektivt sätt att skapa ökad livskvalitet och vardagsmakt för breda medborgargrupper.
Mellan år 1870-2014 halverades den genomsnittliga arbetstiden per person i Sverige och resten av den rika världen från cirka 3 500 arbetstimmar per år till 1 600 timmar. BNP per capita ökade under samma tidsperiod med cirka 1 500 procent i fasta priser. Historiskt har vårt ökade välstånd gett oss både fritid och materiellt välstånd, men de senaste åren har arbetstidsförkortningen stannat av. Den lagstadgade normalarbetstiden om 40 timmar som heltidsnorm har varit oförändrad sedan 1973.
De största förändringarna av arbetstiden har skett genom ändrad lagstiftning. Det är nu dags att starta en seriös diskussion om hur vi kan ta nästa steg i denna utveckling.
Regering, opposition och arbetsmarknadens parter bör inleda en diskussion om hur vi alla tillsammans kan ta ut mer av vår ökade rikedom i ledig tid i form av en generell arbetstidsförkortning. Görs detta på rätt sätt och i rätt tempo är detta i förlängningen en reform utan förlorare.
Varför ska samhället alls reglera arbetstiden? Vi ser många goda skäl till detta. Utan reglering är risken stor att många på arbetsmarknaden tvingas jobba skadligt mycket. Genom att reglera arbetstiden minskar risken att de anställdas tid blir ett konkurrensverktyg mellan företagen.
Även sociala skäl talar för att arbetstiden bör vara reglerad. Ingen marknadsmekanism eller vinstintresse verkar för att vi ska jobba mindre eller vara lediga mer. Utan regleringar är risken därför stor att vi jobbar onödigt mycket.
Diskussioner om kortare arbetstid rör alltid upp starka känslor. Många kritiker tror att det skulle innebära ruin för samhället om vi kortade arbetstiden. En del anhängare tror tvärt om att kortare arbetstid helt skulle lösa svåra samhällsproblem och medföra lägre arbetslöshet, bättre klimat, ökad jämställdhet.
Det fackliga idéinstitutet Katalys kan i en rapport som presenteras i dag, söndag, visa att ingen av dessa beskrivningar är korrekta. Det finns verkliga utmaningar med att korta arbetstiden, inte minst om vi vill ha samma kvalitet som i dag inom offentligt finansierad vård, skola och omsorg och om vi inte vill ha sänka löner.
Vi kan dock inte se att sänkt arbetstid ensamt skulle innebära en enkel lösning på stora samhällsproblem såsom arbetslösheten eller miljöförstöringen. Men om denna reform genomförs på rätt sätt medför en sänkning av arbetstiden mer fördelar än nackdelar. En arbetstidsförkortning ska ses som en maktreform: att ge den enskilde löntagaren mer makt över sitt liv. Det är också en välfärds- och jämställdhetsreform eftersom den möjliggör både mer fritid och ett jämställdare familjeliv.
Men i grunden handlar det om värderingar. Hur vill vi leva våra liv? Vad värderar vi i livet och hur vill löntagarna ta ut sin del av den växande produktiviteten? I relation till de stora farhågor som ofta framförs är kostnaderna trots allt små för en ordnad arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka.
Vi presenterar i vår rapport en beräkning kring vad det skulle kosta att sänka arbetstiden för 80 procent av de som i dag jobbar 40 timmar per vecka till 35 timmar.
Förkortning sker med en timme per år under fem års tid, där 35 timmars arbetsvecka nås efter fem år. Detta motsvarar en minskning av arbetstiden med cirka 2,6 procent per år. Förkortningen sker på ett sådant sätt att dagens löner behålls genom att en del av löneutrymmet växlas mot tid.
Vi tror inte att produktionen inom kommunal vård och omsorg kan minska. Detta innebär att flera personer måste anställas i dessa verksamheter för att kompensera för de som går ner i tid. Vi utgår från en modell där många av de som i dag jobbar deltid i offentlig sektor får möjlighet att gå upp till 35 timmar per vecka, alltså det nya heltidsmåttet. Arbetstidsförkortningen leder därmed till kraftigt ökade möjligheter att realisera målet om att alla deltidsanställda som vill gå upp till heltid i offentlig sektor ska få det.
För att täcka detta ökade personalbehov i välfärden behöver kommunalskatten höjas med 25 miljarder kronor. Detta motsvarar höjd kommunalskatt med 1,3 procent sammanlagt efter fem år, eller annan skattehöjning med motsvarande intäktsökning för offentlig sektor.
Skattehöjningen är det som vi ser som det största problemet med denna reform. Men även detta får betraktas som hanterbart. 25 miljarder motsvarar lite mer än 0,5 procent av Sveriges BNP. De totala skatteintäkterna har minskat med sex procent av BNP de senaste åren.
Vi antar i våra beräkningar att sänkt arbetstid kommer bidra till ökad produktivitet, inte minst i den privata sektorn, vilket verkar troligt när vi jämför forskning och statistik för OECD-länderna de senaste 40 åren. Produktionen inom privat sektor minskar i vårt scenario med sammanlagt fyra procent. Antalet arbetade timmar minskar med åtta procent.
Sammantaget blir produktionen, BNP, 0,6 procent mindre per år, de år arbetstidsförkortningen genomförs, vilket motsvarar 25 miljarder kronor. Vi antar att den underliggande BNP-tillväxten är två procent per år, varför BNP antas öka med 1,4 procent i stället för två procent per år, under de fem år arbetstidsförkortningen genomförs. Därefter fortsätter BNP öka i samma takt som tidigare. Vi fortsätter att bli rikare, men vår rikedom kommer under fem år att öka lite långsammare, samtidigt som miljoner löntagare vinner ökad makt över sina liv.
Denna arbetstidsförkortning kommer medföra en liten ökning av mängden arbetstillfällen. Sysselsättningen kan förväntas öka med 30 000 inom kommunal sektor och med 37 000 i övriga sektorer. Även om det inte är lösningen på den höga arbetslösheten är det positivt.
Vår analys tyder på att det inte finns några stora makroekonomiska skäl till att vara kritisk till en generell arbetstidsförkortning. Vi är dock väl medvetna om att frågan har låg prioritet bland de flesta riksdagspartier som arbetsmarknadens parter. Ett första steg vore dock att alla börjar utgå från det vi beskriver ovan: Att detta i grund och botten är en billig reform som för med sig många fördelar både för individ och samhällsekonomi.
Ett sådant litet steg mot ett bättre liv för många borde vara en attraktiv reform för flera partier och aktörer, inte minst i 2018 års valrörelse.
Daniel Suhonen, chef Katalys
Stig Tegle, ekonom och rapportförfattare
Erik Hegelund, ekonom och rapportförfattare
Rapporten ”Måste vi jobba 8 timmar per dag?” presenteras på ett samtal på ABF Stockholm den 2 december kl 18. Mer information finns här.
